Los dioses griegos

Los dioses de Grecia eran reflejo de su cultura y de su forma de vida. Los griegos eran gentes del Mediterráneo y se pasaban todo el día en la plaza pública hablando, pensando, discutiendo y divirtiéndose. No creían en un solo dios, para ellos existían muchos dioses, uno para cada cosa de la vida. Era un pueblo POLITEÍSTA. Así, había dioses para la música, la poesía, la literatura, los negocios, la agricultura, la guerra, los mares, las frutas, la sabiduría, la medicina, el amor, la belleza, la caza, el hogar... 


Los griegos respetaban, temían y hacían sacrificios a sus dioses pero, al mismo tiempo, se reían de ellos y les criticaban sus vicios y defectos. 

"La familia Olímpica": Los dioses tenían su casa en el monte Olimpo y allí vivían como cualquier familia. El padre de todos los dioses era Zeus, su poder le venía de su dominio del rayo.

El Panteón es el conjunto de todos los dioses de una religión. Proviene del griego "pan" (todo) y "theón" (de los dioses).

Pincha para conocer los dioses griegos

Puedes ver este vídeo que te explica los dioses griegos: 

La religión del Antiguo Egipto

Hace más de 5.000 años, en una amplia región atravesada por el río Nilo, uno de los ríos más largos del mundo, se desarrolló una de las más asombrosas civilizaciones de la humanidad: 

la civilización egipcia. 

Destacó por la construcción de impresionantes pirámides, por su sabiduría y su conocimiento científico.

¿Cómo era la religión? Los dioses adorados por los egipcios eran muy variados, había tanto con cabeza de animal como con figura humana; también habían dioses con forma de planta. Así, los egipcios adoraban muchos dioses. ERA UN PUEBLO POLITEÍSTA.

El dios principal fue RA, padre de todos los dioses. Por la mañana, Ra, el Dios Sol, subía a su barca de día y realizaba un viaje de 12 horas por encima de la Tierra. Por la noche, tenía que atravesar el Infierno en un peligroso viaje. De su integridad dependía que al día siguiente volviera a amanecer. El faraón era considerado hijo de Ra.

Creían en la continuidad de la vida después de la muerte, por ello momificaban los cadáveres y construían grandes tumbas cómo las pirámides. En el interior de cada pirámide hay una cámara funeraria con el sarcófago del faraón y sus pertenencias.

Aquí puedes conocer algunos dioses:

• Ra: personificación del Sol.
• Amón: dios representado como un carnero que fue asociado al dios del Sol y denominado Amón-Ra, el padre de todos los dioses.
• Osiris:  Dios del más allá. Esposo y hermano de Isis.
• Isis : Esposa de Osiris. Diosa de la fertilidad y de la maternidad; hermana y esposa de Osiris y madre de Horus.
• Horus : cabeza de halcòn, dios protector de la monarquía. Era hijo de Isis y Osiris.
• Seth : Hermano de Osiris y dios del caos, la guerra y la tempestad.
• Anubis : cabeza de chacal, era el dios de los muertos.
• Hator: diosa protectora de la alegría y el amor; esposa de Horus.
• Nut: diosa del cielo
• Tot: dios escriba de la sabiduría y la justicia.
• Maat: diosa de la verdad, la justicia y la armonía.

LA MOMIFICACIÓN: UN DESEO DE VIVIR PARA SIEMPRE

Dibujos de los 10 Mandamientos

Los Diez Mandamientos de la Ley de Dios son:

1º Amarás a Dios sobre todas las cosas.

2º No tomarás el Nombre de Dios en vano.

3º Santificarás las fiestas.

4º Honrarás a tu padre y a tu madre.

5º No matarás.

6º No cometerás actos impuros.

7º No robarás.

8º No dirás falso testimonio ni mentirás.

9º No consentirás pensamientos ni deseos impuros.

10º No codiciarás los bienes ajenos.

Pincha para hacer ctividades con Moisés 

Puzzle zarza 

Vídeos de las religiones

LA HISTORIA DEL PUEBLO HEBREO

Breve película que cuenta la historia del pueblo hebreo. Comienza por Abraham y los patriarcas, la vida de José, la esclavitud en Egipto, el Éxodo, la época de los Reyes de Israel, la división del reino, las invasiones y la diáspora en Babilonia, los profetas, las invasiones de Grecia y Roma, la nueva diáspora...

LA HISTORIA DEL ISLAM

Dimensiones del ser humano

El ser humano está formado por diferentes dimensiones o características que lo diferencian de los demás seres vivos y lo conierten en el ser más completo y comlejo de la creación. Las principales dimensiones son: el cuerpo, la inteligencia, la afectividad, la individualidad, la sociabilidad y la espiritualidad.

 

La espiritualidad es la dimensión no corporal e interior del ser humano que comprende aspectos como la religiosidad, la fe, la oración y la experiencia de Dios.

Copia el dibujo y coloca estos aspectos dentro de cada dimensión: 

1. Descanso
2. Crear (escribir, pintar)
3. Familia
4. Oración
5. Alegría
6. Estudiar
7. Convivencia
8. Esfuerzo
9. Dios
10. Ropa
11. Juego y deporte

¿Qué dimensiones valoras más?

Relaciona las dimensiones con una parte del cuerpo. 

 

El elefante y las religiones

Existe una fábula en la India en el que un grupo de ciegos estaban reunidos alrededor de un elefante intentando encontrar a qué se parecía la criatura, cuál era su imagen real. Uno de ellos tocó uno de sus colmillos y exclamó: - ¡Un elefante es como un nabo!. Otro de los ciegos tocó una de sus orejas y dijo: - ¡Es como un gran abanico!. Otro de ellos paso sus brazos alrededor de las patas de la bestia y dijo: - ¡Es como una columna!. Otro de lo ciegos puso sus manos sobre el lomo del elefante y dijo: - ¡Es como una muralla!. Por último, uno de ellos que tenía la cola del elefante dijo a los demás: -¡Un elefante es como una cuerda!. 

Después todos ellos comenzaron a discutir sobre sus averiguaciones sentados bajo la palmera que les ofrecía sombra y les refrescaba con sus frutos. Discutían sobre la verdadera forma del elefante, seguros de que lo que habían experimentado por ellos mismos era la verdadera forma del elefante. Todos los sabios tenían parte de razón, ya que de algún modo todas las formas que habían experimentado eran ciertas, pero sin duda todos a su vez estaban equivocados respecto a la imagen real del elefante. 

En la imagen se representa a un elefante rodeado de una serie de personajes vestidos con los trajes típicos de diferentes religiones y todos ellos con los ojos totalmente vendados. Un obispo católico toca con sus manos la tripa, un monje budista palpa la trompa del elefante, un imán acaricia una de las patas traseras, un rabino juega con los pelos del rabo del elefante…

En la parte baja inferior de esta viñeta se puede leer: “Dios es mayor que lo que las religiones dicen sobre Él”. La conclusión a la que quiere hacernos llegar esta imagen del elefante es que todas las religiones son un intento sin éxito del hombre de alcanzar a Dios.

Las religiones son caminos de búsqueda de Dios. ¿Piensas que nunca lo podremos alcanzar?

Piensa esta frase: la religión cristiana no es sólo el camino del hombre a Dios, sino el camino de Dios al hombre. Con la vida de Cristo, Dios se ha acercado al hombre.

¿Son todas las religiones igualmente verdaderas?

Religiones: la conversación interior

¿Quieres saber qué es la conversación interior?
¿Sabrías decir de que religiones son estas personas?

Pincha en el enlace: La conversación interior

Santa Teresa, su historia

Santa Teresa es, sin duda, una de las mujeres más grandes y admirables de la historia. 

Es una de las cuatro doctoras de la Iglesia.

Sus padres eran Alonso Sánchez de Cepeda y Beatriz Dávila y Ahumada. La santa habla de ellos con gran cariño. Alonso Sánchez tuvo tres hijos de su primer matrimonio, y Beatriz de Ahumada le dio otros nueve. Al referirse a sus hermanos, Santa Teresa escribe: "por la gracia de Dios, todos se asemejan en la virtud a mis padres, excepto yo".  

Habitación de Teresa.
Convento-casa natal de Santa Teresa en Ávila

Nació en la ciudad castellana de Ávila, el 28 de marzo de 1515. A los siete años, tenía ya gran predilección por la lectura de las vidas de santos. Su hermano Rodrigo era casi de su misma edad y acostumbraban a jugar juntos. Los dos niños admiraban las victorias de los santos y los mártires y querían estar siempre con Dios, "gozar de Dios para siempre, siempre, siempre."    

Busca el martirio, que significa morir por Jesús, y con su hermano Rodrigo se escapa a las "tierras de moros". pero su tío los devolvió a casa. 

Toma a la Virgen como Madre cuando muere la suya a los 14 años.  

Ante el peligro de las malas lecturas y malas compañías su padre la envió a los quince años de edad a educarse como interna en el convento de las monjas agustinas de Ávila, en el que solían estudiar las jóvenes de su clase. Admiraba la vida de las monjas, pero un año y medio más tarde, Teresa cayó enferma y su padre la llevó a casa. Empezó a pensar seriamente sobre la vida religiosa que le atraía y pero que no quería a la vez. Finalmente, leyendo un libro de San Jerónimo dijo a su padre que quería hacerse religiosa. El padre no estaba de acuerdo y le respondió que tendría que esperar a que él muriese para entrar en el convento. A escondidas decidió quedarse en el convento de la Encarnación. Tenía entonces veinte años. Finalmente su padre aceptó.

En el monasterio se pasa horas hablando en oración con Jesús.

Santa Teresa: de la cuna al sepulcro

En esta entrada podrás conocer los lugares teresianos y sanjuanistas (ligados a su amigo y confesor San Juan de la Cruz) más importantes de Castilla y León. Vamos a hacer el recorrido que se llama  “De la cuna al sepulcro”, que une las localidades de Ávila (lugar donde nació Teresa) y Alba de Tormes (lugar del fallecimiento de la Mística).

• Ávila - Convento de los P.P. Carmelitas “La Santa” (casa natal de Santa Teresa)
• Fontiveros (lugar de nacimiento de San Juan de la Cruz)
• Convento de Duruelo (donde comenzó la reforma masculina del Carmelo, impulsada por San Juan de la Cruz en 1568)
• Convento M.M. Carmelitas (Alba de Tormes).

Noas Ark

Noa och floden

5Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda. 6Då ångrade Herren bittert att han hade gjort människor på jorden. 7Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utplåna från jordens yta, och med dem alla fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag gjorde dem.” 8Men Noa hade vunnit Herrens välvilja.

9Detta är berättelsen om Noa och hans släkt. Noa, som levde i denna tid, var en oförvitlig och rättfärdig man; han levde i gemenskap med Gud. 10Noa fick tre söner, Sem, Ham och Jafet. 11Men inför Guds ögon blev jorden alltmer fördärvad och full av våld. 12Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt vad människorna gjorde på jorden var fördärvligt. 13Han sade till Noa: ”Jag har bestämt att jag skall göra slut på alla människor, ty de har fyllt jorden med våld. Jag skall förgöra både dem och jorden. 14Bygg dig en ark av goferträ och inred den med olika rum. Bestryk den både invändigt och utvändigt med jordbeck. 15Så skall du göra arken: den skall vara 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög, 16och du skall göra ett tak på den med en halv meters resning. Ingången till arken skall du göra på ena sidan, och du skall bygga den i tre våningar. 17Jag skall nu låta floden översvämma jorden och förgöra alla levande varelser under himlen. Allting på jorden skall gå under. 18Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du skall gå in i arken tillsammans med dina söner, din hustru och dina sonhustrur, 19och av allt som lever, av alla varelser, skall du föra in i arken ett par, hane och hona, av varje art, så att de kan överleva tillsammans med dig. 20Av de olika arterna av fåglar, fyrfotadjur och markens kräldjur skall ett par av varje komma till dig, så att de kan överleva. 21Du skall lägga upp förråd av all slags föda, så att ni har att äta, du själv och alla de andra.” 22Noa gjorde i allt så som Gud hade befallt honom att göra.

71Herren sade till Noa: ”Gå in i arken, du och hela din familj. Ty jag har funnit att du ensam är rättfärdig inför mig i denna tid. 2Av alla rena fyrfotadjur skall du ta med dig sju par av varje art, hanar och honor, och av alla djur som inte är rena skall du ta ett par, hane och hona – 3också av himlens fåglar sju par av varje art, hanar och honor – så att de kan överleva på jorden. 4Om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jordens yta allt som finns till, allt som jag har gjort.” 5Noa gjorde i allt så som Herren hade befallt honom.

6Noa var 600 år när floden översvämmade jorden. 7Då gick Noa in i arken tillsammans med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur för att rädda sig undan flodens vatten. 8Av de rena fyrfotadjuren och av de fyrfotadjur som inte är rena, av fåglarna och av allt det som krälar på marken 9kom ett par av varje art in till Noa i arken, hane och hona, så som Gud hade befallt Noa. 10Efter sju dagar kom flodens vatten över jorden.

11Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen bröt alla det stora djupets källor fram och himlens dammluckor öppnades, 12och regnet strömmade ner över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. 13Just den dagen gick Noa och hans söner Sem, Ham och Jafet in i arken, och med dem Noas hustru och hans tre sonhustrur, 14vidare alla de olika arterna av vilda djur och boskap, de olika arterna av det som krälar på jorden och av det som flyger, både fåglar och alla andra djur med vingar. 15Alla kom de in till Noa i arken, ett par av alla levande varelser. 16De kom, hanar och honor av alla slags djur, så som Gud hade befallt Noa. Och Herren stängde igen om honom.

17Då kom floden över jorden. Den varade i fyrtio dagar, och det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt över jorden. 18Vattnet steg högt över jorden, och arken drev på vattnet. 19Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen. 20Vattnet steg mer än sju meter över bergen. 21Hela myllret av varelser på jorden gick under: fåglar, boskap och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor. 22Allt som levde och andades dog, alla varelser som levde på land. 23Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken.

24Vattnet fortsatte att stiga över jorden i 150 dagar. 8 1Då tänkte Gud på Noa och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan. 2Djupets källor och himlens dammluckor stängdes till, regnet hejdades 3och vattnet drog sig efter hand bort från jorden. Efter de 150 dagarna började vattnet minska. 4På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken stående på Araratbergen. 5Vattnet fortsatte hela tiden att minska, och när den tionde månaden kom, på första dagen i månaden, blev bergens toppar synliga.

6Efter fyrtio dagar öppnade Noa ett fönster som han hade gjort på arken 7och släppte ut en korp. Den flög fram och åter till dess vattnet torkat upp på jorden. 8Sedan släppte han ut en duva för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken. 9Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan återvände till honom i arken, eftersom det stod vatten över hela jorden. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. 10Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. 11Om kvällen kom den tillbaka till honom, och då hade den ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden. 12Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan igen, och nu kom den inte mer tillbaka till honom.

13I Noas sexhundraförsta år, på första dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort på jorden, och när Noa lyfte undan taket på arken fick han se att marken hade torkat upp. 14På tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr. 15Då sade Gud till Noa: 16”Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhustrur. 17Alla de djur av alla slag som du har hos dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden, skall du ta med dig ut, och det skall bli ett myller av dem på jorden; de skall vara fruktsamma och föröka sig.” 18Och Noa gick ut ur arken tillsammans med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur. 19Alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, allt som myllrar på jorden, gick ut ur arken, den ena arten efter den andra.

20Noa byggde ett altare åt Herren. Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret. 21Och Herren kände den blidkande lukten, och han sade till sig själv: ”Aldrig mer skall min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag skall aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.

22Så länge jorden består
skall sådd och skörd, köld och värme,
sommar och vinter, dag och natt
aldrig upphöra att skifta.”
Guds förbund med Noa
91Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden. 2Alla markens djur och alla himlens fåglar skall känna skräck och fruktan för er. Över dem och över allt som krälar på jorden och över alla fiskar i havet ger jag er makt. 3Allt som lever och rör sig skall vara er föda; allt detta ger jag er så som jag gav er de gröna örterna. 4Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig får ni inte äta. 5Och för ert eget blod skall jag kräva vedergällning. Jag skall utkräva den av varje djur, och av varje människa skall jag kräva vedergällning, om hon dödar en annan människa.

6Den som utgjuter människoblod,
hans blod skall utgjutas av människor,
ty Gud gjorde människan till sin avbild.
7Var fruktsamma och föröka er,
bli en myllrande mängd på jorden
och härska över den.”
8Gud sade till Noa och hans söner: 9”Jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande 10och med alla levande varelser som finns hos er, fåglar, boskap och alla vilda djur, alla som gick ut ur arken. 11Jag skall upprätthålla mitt förbund med er: aldrig mer skall det hända att alla varelser utplånas av flodens vatten, aldrig mer skall en flod ödelägga jorden.”

12Gud sade: ”Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: 13min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. 14När jag hopar moln över jorden och bågen blir synlig bland molnen, 15då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser. 16När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.” 17Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet för det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden.”

18Noas söner, de som gick ut ur arken, var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. 19Dessa tre var Noas söner, och från dem härstammar alla människor på hela jorden.

Förbannelse över Kanaan
20Noa var åkerbrukare, han var den förste som anlade en vingård. 21När han drack av vinet blev han berusad och låg naken i sitt tält. 22Och Ham, Kanaans far, såg sin far ligga där blottad och gick ut och berättade det för sina bröder. 23Då tog Sem och Jafet en mantel, lade den på sina axlar och gick baklänges in och höljde över sin far; de vände bort ansiktet, så att de inte skulle se sin far blottad. 24När Noa sedan vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom 25sade han:

”Förbannad skall Kanaan vara
och den uslaste slav åt sina bröder.”
26Och han sade:

”Lovad vare Herren, Sems Gud!
Kanaan skall vara deras slav.
27Må Gud låta Jafet växa
och bo tillsammans med Sem.
Kanaan skall vara deras slav.”
28Efter floden levde Noa 350 år. 29Noas hela livstid blev 950 år; sedan dog han.

Den Svenska Bibeln

GAMLA TESTAMENTET

  

NYA TESTAMENTET

Las abreviaturas en la biblia

Pincha para ver las abreviaturas de la biblia

Comienza el V Centenario de Santa Teresa de Jesús

España se prepara para celebrar desde el 15 de octubre de 2014 y por un año el V Centenario del nacimiento de la primera doctora de la Iglesia, Santa Teresa de Jesús. Realizaremos un proyecto de investigación que nos ayude a acercarnos a la figura de esta mujer y a su aportación al mundo de la fe, de las letras y la cultura española.